fredag 31 oktober 2014

Ångest ...

Just nu är mitt liv ett enda stort kaos :(. Varför kan det inte vara bra? Varför ska det alltid strula eller någonting utifrån som sätter käppar i hjulet.


Jag har ett ex som inte är som han ska. Det tog väldigt lång tid för mig att komma över hur han behandlat mig, inte för att jag blivit slagen eller så, men en icke ok mental misshandel har ändå pågått.


Jag var singel i 5 år efter att jag och mitt ex separerat. Så lång tid tog det också att hitta mig själv. Jag förstod inte för 10 år sedan hur långt nere i skosulorna jag var, hur stort övertag han hade på mig.


Allting började med att jag började känna mig olustig, tyckte att saker inte kändes bra. Kunde inte sätta fingret på vad det var men något var inte okej. Barnen började bli stora och klarade sig mycket själva, de behövde inte mammas vakande vingar lika mycket längre.


Har märkt nu efteråt att jag under 10 års tid i förhållandet levt för mina barn, de var det enda som betydde något. När de nu då började vara med kompisar, hitta på saker utan mamma, vad blev det då kvar ... jo ett tomt skal som inte visste vart det hörde hemma.
Jag kände mig inte hemma helt enkelt.


Gick i ett halvår med så svår ångest att jag verkligen inte kunde andas. Tog långa promenader för jag trodde att det kunde hjälpa, men gick verkligen med ett så hårt tryck över bröstet att det var omöjligt egentligen att promenera och att anstränga sig. Jag bet ihop, jag var ju tvungen att göra nåt.


När den där dagen äntligen kom, då jag höll på att svimma på morgonen, då jag sa att jag vill inte leva ihop med dig längre ... Ångesten flög iväg ... kände hur den släppte sitt grepp om mitt bröst och flög iväg. Den skönaste känsla jag känt på länge.


Då förstod jag att jag har ju blivit mentalt misshandlad i alla år. Har alltid fått höra kommentarer som jag inte förstod att så är faktiskt inte okej att säga.


Fick höra i 15 år att mitt jobb var ju inget värt! Varför ska du jobba över, du har väl ett 8-5 jobb!


Jag kunde inte gå ut på julbord eller andra firmafester utan att titta på klockan var femte minut och tänka att det är nog dags att gå hem nu. Ville inte höra ännu en kommentar om hur jag skulle behålla trosorna på. Tro fan att jag behåller trosorna på! Fans inte en enda gång någon som helst anledning till att han skulle säga så. Vi hade aldrig heller råkat ut för några sådana situationer att det skulle ens finnas misstanke om att så kunde hända!


Jag förstod först efteråt att jag inte behöver höra alla fula ord man kan kalla en "tjej" när man är förbannad. Jag har hört ett förlåt 100 ggr utan att det blir bättre. Hur mycket tror ni det förlåtet väger? Ingenting tillslut kan jag säga.


Alla kommentarer staplades som taggar ovanpå varandra tills de skar in så djupt att det inte fanns någon återvändo.


Nu när jag äntligen har träffat den man jag vill leva resten av mitt liv med spökar det här puckot fortfarande ... det är 10 år sedan vi gick skilda vägar nu men ändå ... Om det kommer ett sms, om jag ser att han ringer ... det vrider sig i magen på mig, allt snurrar och de där hemska känslorna väller upp igen.


Dessvärre har min yngsta dotter ärvt dessa hemska egenskaper av sin pappa så nu har jag det runt mig fast jag har brutit upp det hemska förhållande jag var i ... Jag blir ALDRIG fri!


Nu närmar det sig jul och känslorna blommar upp igen. Det är den här tiden på året man ska försöka komma överens, igen! Det har de senaste åren slutat i kaos ... Återstår att se hur det blir i år, men har inte så höga förhoppningar.


Önskar jag kunde dra täcket över huvudet och blunda ... vakna igen när de hemska helgerna är över!


XoXo
Ordinary Girl

torsdag 23 oktober 2014

Tänkvärt

Vad gör man när man märker att saker och ting inte blir som man tänkt sig eller räknat med?
Hur beter man sig när man märker att det går utför?



Under en längre tid har saker/personer mått väldigt dåligt. Detta beror främst på att två i familjen inte kommer överens.
Problemet är för det första att vi är en sammansatt familj, inte en "original" familj.
Hur gör man för att det ska fungera med alla?




Vi är ju olika, vi kommer från olika familjer med olika värderingar. Hur ska man göra för att få det att passa?




Ja frågorna är många och jag saknar svar :(.


Nu är frågan hur länge detta håller eller om allting inom kort bara kraschar!!!









XoXo
// Ordinary Girl











Pure fresh on this ...

Hej!






Det här är nytt för mig. Har tidigare bara varit läsare av bloggar :). Men nu tänkte jag testa detta själv.


Jag tänkte skriva om sådant som gör mig glad och sådant som gör mig upprörd.
Där emellan kommer det inlägg om allt mellan himmel och jord :).


Vi får se vart det här tar vägen!














XoXo
// Ordinary Girl