Gran Canaria ... tid för reflektion

Lägg till bildtext

När kroppen säger stop, ångest och lite nytt ..

Olá

Då var man tillbaka på jobbet igen efter 3 veckors sjukskrivning. Axlar och nacke protesterade direkt. Har haft huvudvärken från hell sedan i fredags, började arbeta i torsdags.

Jag som dessutom börjat träna regelbundet medans jag var sjukskriven, fått in en härlig rutin. Sprungit i snitt 2 mil i veckan :) ... eller ... sprungit och sprungit *asg* ... joggat ;)




MEN :D ... det som är positivt under min sjukskrivning är att jag har hunnit reflektera vad jag vill göra med mitt liv.

Mer info kommer senare i veckan, kan inte säga mer nu :).

Nu är det snart också dags för julens resa ... det blir en liten avslappnande tripp till El Gran Canaria.
Inte så exotiskt men sååå välbehövligt.
Känns som en skön plats att ladda om och starta om.

Det som är positivt med sjukskrivningen är iaf att ångesten faktiskt är borta mer eller mindre. Känns väldigt skönt att slippa ha trycket över bröstet och att det går att andas normalt.
Ni som själva har haft svår ångest och panik ångest vet vad jag pratar om ... det är fasen inte roligt alltså! Man vill bara vända ut och in på sig själv för att det skall försvinna, den hemska känslan som äter upp en inifrån. Alla ljud, alla måsten, alla krav blir så fruktansvärt jobbiga så man får ingeting gjort. Sitter och gråter i ett hörn är ungefär det man orkar med.
Telefonen ringer och man har lust att bara kasta ut den genom fönstret så den kan sluta låta ... orkar inte prata med någon, orkar inte träffa någon. Jobbigast är nog när man märker att orken har varit borta i 1,5 år men man har ändå kämpat på och tänker att det går över, det blir bra till våren, till sommaren när solen och värmen kommer ... men nä ... inte då heller kommer orken tillbaka, jag är bara så sjukt trött. Får aldrig sovit ut känns det som, man sover men kroppen vilar inte ... det är ju det som är problemet här... kroppen vilar inte som den ska.

Jobbigast är ju när man märker att vännerna behöver en och de inte riktigt är med på att man inte orkar ... det är liksom mer än bara ångest. Det är som att all kraft sugits ut ur kroppen och är så långt bort det bara går ... känns som det kommer ta en evighet innan man återfår orken eller motivationen att ens existera. Man orkar inte ens tänka på någon annan eftersom man inte orkar med sig själv ju.

Så nu när jag tänker tillbaka så förstår jag varför träningen inte gav de resultat jag ville ha. Varför svarade inte kroppen som den brukar? Varför ser jag mina muskler, varför blir jag inte "tajtare" .. nä, det kommer jag heller inte bli förrän kroppen är i fas och orkar ta hand om sig.

  Ta hand om varann!

XoXo// OrdinaryGirl

Ingen ork, ångest mm.

Hej vänner!

Jag har nu varit sjukskriven i 2 veckor, denna veckan är första veckan jag varit "helt" off från jobbet, bortsett från några telefonsamtal från jobbet :(.

Allt började för snart 2 år sedan. Först en separation som tog hårdare på mig än vad jag trodde och under samma period implementerar vi ett nytt datasystem på jobbet. Dessvärre märker man inte att man kör 200 % förrän det har kört på i alldeles för lång tid.

För min del handlade det om att jag inte fick återhämtning, körde på på max under väldigt lång tid. Efter all implementering var klar så slutade ju inte problemen ... utan problemen blev ju bara fler och fler och de hamnade i mitt knä att lösa, men jag kunde inte lösa dem, det låg inte i slutändan på mig. Jag blev mellanhanden och det tog väldigt mycket energi samtidigt som man skulle få ihop sitt eget vanliga dagliga jobb mitt i allt.

Förra hösten hände andra saker på jobbet som oxå gjorde allting svårare ... men jag försökte att inte bli påverkad så mycket av det. Försökte slå det ifrån mig .... men allting kom över mig i våras och allting blev mycket tyngre igen. Separationen har jag kommit över, jag är glad och nöjd med mitt liv i övrigt. Det är jobbsituationen som idag är det stora dilemmat. Skall ta kontakt med min vårdcentral så jag får komma i kontakt med en KBT eller psykolog så jag kommer över detta med lite nya verktyg även om jag i mig själv brukar ha positiv inställning så har denna situationen satt mig i en mycket "svart" situation som jag inte tycker om.

Så nu under min sjukskrivningstid har jag funderat lite på hur jag ska ta mig vidare. Jag skall helt klart söka massa nya jobb under nästa vecka nu när jag har tiden samt att jag ska försöka satsa på mitt företag jag startade i somras :). Samtidigt som jag tar tid för mig själv. Jag tränar nu 4-5 ggr i veckan. Åter och löptränar om det inte spöregnar. Har börjat springa 8,5 km istället för mina tidigare 5km. Ibland varvar jag så jag får variation. Har börjat ta hjälp på gymmet så jag lär mig styrketräning :). Det är väldigt roligt :) men jisses vilken träningsvärk jag har ... hahaha men skönt som bara den :D.

Jag har startat en redovisning och bokföringsfirma och hoppas nå ut till nya kunder under vintern/våren nu. Hoppas oxå kunna utöka så småningom med HR och lön.

Skall försöka nätverka så mycket jag kan. Sticka ut näsan och ta för mig av det som kan tänkas erbjudas. Dessvärre är det många nätverk som kostar massa pengar och det är ju inte det första man har i överflöd direkt när man som nystartad har gott om ;).

Hade så gärna velat gå på Fitnessgalan nästa vecka i Stockholm men då jag kommer få betydligt mindre lön i och med sjuskrivningen måste jag tänka mig för och får hoppa över detta :(, lite tråkigt men så får det bli.



Ta hand om dig!
XoXo
// Ordinary Girl

Reflektioner, nätdejting!

Hej :).

Oj vad jag varit dålig på att uppdatera här ... nu kanske jag har lite mer tid, det har varit väldigt dåligt med egen tid det senaste ...

Tänkte lyfta lite det här med nätdejting igen ... om mina reflektioner, det skulle vara kul om det kommer fler reflektioner av detta.

Det här senaste året har jag varit på lite olika nätsajter, det här är min andra omgång som singel och att hänga på dejting sidor.

Men alltså, jag blir ju bara deprimerad! Är det någon som håller med ... eller har annan åsikt?? Har jag valt fel sidor?? Visst vissa sidor vet jag inte är de allra bästa ;) ... där får jag skylla mig själv.

Man har ju liksom en vision … du sitter där hemma i soffan och tänker att nu ska jag allt ge detta en chans … det måste ju finnas någon av alla 1000 dejting sugna killar/karlar.

Sagt och gjort, man reggar sig och lägger in sitt födelse år åså *suckar* å tänker att oj oj hur ska detta gå… redan i reggandet … kan ju aldrig gå bra.

I alla fall, hittar ett bra alias och lägger upp en snygg bild man lyckats få till av alla 1000 selfies man försökt sig på innan man lyckades med just den där bilden.

Så ska man då skriva lite om sig själv … då kommer ju de där små hornen fram … äh jag skriver inget om mig själv, jag skriver om vem jag söker istället :). Killarna får helt enkelt fråga om de vill veta något tänker jag.

Väljer mitt närliggande område för jag vill inte åka flera timmar för att gå på dejt liksom. Väljer ålderspann på killar jag söker. Jag kan tänka mig att gå så där 10 - 12 år yngre, inga problem men vill inte ha någon som är för mycket äldre då jag är ganska ungdomlig så jag vill ju inte ha någon gubbe.

Sagt och gjort är jag nu framme för att scanna av vilka killar som finns att eventuellt snacka med.

Den här vändan (i somras) är jag då inne på match.com och där finns det ju en funktion där man kan klicka fram 100 nya killar varje dag.

Jag börjar klicka mig fram och känner efter 10 killar att hmmm … jag har inte klickat ”hjärtat” vilket är gillar, på någon ännu, men okej det är ju ändå 90 kvar tänker jag och fortsätter klicka ”nej” … sen tar det slut :o … å jag fattar inte vad som hände … jag har alltså klickat igenom 100 killar och inte klickat gilla på en enda!!! De ser ut som gubbar! Å då menar jag gubbar!!! En sådan kille vill inte jag ha. Jag vill ha en fräsch man.

Får väl byta över på andra funktionen där man kan se vilka som är online nära mig.

Men alltså jag blir bara deprimerad! Men … tänkte att fasen jag ska ge detta en chans, i en månad iaf. Så jag blir till och med betalande medlem en månad för att kunna skriva med killar.

Alltså jag hittade inte en enda kille jag var sugen på att ens fråga om vi ska ses på en hel månad!!! Va är detta!

istället skriver gubbar som är 20 år äldre alltså i ålder med min far … nej tack!

Vad är det för fel på killarna i min egen ålder … måste ju finnas killar i 40 års ålder som är singlar och som inte är nergångna utan tagit hand om sig själva, måste väl finnas någon fräsching tänker jag … men nä då.   Åter igen tappar man tron på nätdejting i alla fall för mig. Jag passar inte för nätdejting helt enkelt, jag har alldeles för höga krav vad jag vill ha. 

Då jag parallellt har provat Tinder, och Badoo, där man får väldigt mycket uppmärksamhet av hela göteborgs ”unga” killar … allt från 25 å uppåt. Där finns faktiskt några snygga runt 40 men tror man att de swipar höger på mig … nä! De skipar väl på den där heta 25 åringen som de trånar efter men som inte skipar höger på de. Nu har ju appen ett rykte om att det är en ligga sajt men alltså man blir ju mörk rädd. Tur att man inte kan skicka bilder på Tinder. Jag gillar inte att se någons heligaste ploppa upp över helskärm på min telefon :s, vilket då är nackdelen med Badoo. Nä ... jag har varit inaktiv där länge nu. Sånt där orkar jag inte med!

Så nu har jag lagt ner all dejtsurfing … för det blir ju så för mig … hahaha jag surfar runt bland grabbarna och kanske swipar jag höger så där var 100 ggn typ. Alltså typ 99 vänster swipe och EN höger ... hmm

Men iaf på Tinder har man ju fått några matchningar och det är ju trevligt. Man säger ju hej iaf och hoppas att killen ska svara hej tillbaka, men dagarna går, veckorna går … åså plötsligt kommer ett svar … skit tänker man här är det bäst att vara snabb så man svara lite käckt ”hur e läget då?” Vad görs?”

Men svarar han … näää … alltså då flippar jag ju ut … sånt där orkar jag inte med.

Jag har skrivit i min profil att om vi matcha är det bäst du snackar annars ”unmatch me”. Men det gör de inte såklart. Då gör jag det istället. Jag har fått uppdatera min Tinder profil jag vet inte hur många gånger för jag har vänsterswipat slut på killar …hahaha.

Sen finns det ju några killar som har glädje bilder på sina profiler, så när man bestämmer sig för att snacka på typ ..KiK där man kan skicka bilder, då dyker det upp en helt annan kille … typ.

Alltså han är ju inte alls lik på bilderna utan nu ser han inte alls lika sympatisk och trevlig ut … nä då vill inte jag snacka … som jag skrev tidigare, jag ÄR kräsen. Killen ska se trevlig ut och ha fina ögon. Å korta killar går fet bort då jag är lång själv, så halva näturvalet går ju bort bara där ju.

Sen de man äntligen lyckas snacka med som verkar trevliga och ser ut som de har bra bilder … de har flera i sitt album, de har väl alldeles för många tjejer att välja mellan så de har ju aldrig tid att sitta å chatta. Då har man ju tappat mig, då tröttnar ju jag.

Så kontentan av hela min långa utläggning är att det känns som de ”bra” killarna är för få och deras urval av tjejer är alldeles för hög. Så killarna stannar inte upp hos en tjej som känns bra utan det känns som de omedvetet fortsätter leta … fast då börjar jag undra, leta efter vad?? Förmodligen samma som jag själv gör … letar efter han med stort H. Jag är inte heller nöjd. Jag tror att detta är nätets baksida. Allt är så lättillgänglig i dag så man nöjer sig inte längre med den där trevliga killen .. det kanske finns en snyggare, trevligare, omtänksammare.

Å när jag väl stöter på en sån, då blir jag skeptisk istället och undrar om han är för bra för att vara sann??

Hur i hela friden skall man hitta någon på nätet om man bara swipar vidare?? Det blir ju som en drog till slut. Man måste bara ha mer, måste bara swipa några till, han kanske finns där … var då någonstans? har han inte dykt upp hittills så finns han knappast. Så nu förtiden nöjes kikar jag bara … vill inte ens gå på någon dejt längre. Har gått på några senaste året men har bara blivit besviken.

Har i våras också erfarenhet av att vill man inte ligga på första träffen blir man raderad :o … jag kanske inte vill ”köpa grisen i säcken” utan se vem jag möter först … är han attraktiv kan jag väl överväga ligga på första dejten men inte på beställning å speciellt inte om han inte faller mig i smaken.

Oupps nu blev det väldigt långt ... hihihi men grattis till dig som orkade dig hela vägen ner :D.. Kom gärna med egna reflektioner om du har några :)?!

XoXo// Ordinary Girl

Nätdejting ... hmmm ... dejta yngre män

Då kommer en liten Review från min period som hängande på dejting sidor...





Nu är jag ju lite äldre än 20 ... hihi ... så utbudet känns lite begränsat. Så sanningen är den att de i min egen ålder attraherar mig inte det minsta .. :o ... vad gör man, jo man kollar på de yngre killarna :p.


Men vad är oddsen att det kommer bli något seriöst där liksom?? Det finns ju inte ... samt att de i min egen ålder känns så "torra" och tråkiga!


Här är liksom en tjej som lever livet som om jag vore 20 :D... inte kan jag ju ha en "Gubbe" då som bara vill hänga i soffan kolla sport och dricka öl :o??? Eller???
Jag vill ju göra roliga saker, resa, äta på restaurang, luncha tillsammans, träna, hitta på helg roadtrips. Eller bara åka någonstans över dagen. Ta bussen ner till stan/avenyn och sätta sig och ta ett glas bubbel :D ... shit va najs. MEN det är ett litet litet problem ... jag har ju inte hittat honom, jag har ju inte ens hittat någon som är ens tillräckligt intressant för en dejt ... :o


    


XoXo
// DenHopplösaSomAldrigKommerTräffaDen Rätte Ordinary Girl