Det är betydligt tyngre än vad jag trodde! Det blir ju som ett slags sorgearbete. Tillråga på allt stöttes vi ju ihop i går i en affär ... Åhhh det var super jobbigt.
Men jag tror att jag börjar tro på ödet alltså ... Hade hela förmiddagen varit super deppig och varit nära till gråt hela tiden ... när vi väl stötte på varann brast allting ... blev super ledsen och han blev också super ledsen ... Åh vad jobbigt :(
I dag är det något bättre men fortfarande tungt i bröstet. Det som är jobbigt är att han har sagt att han inte vet om han vill försöka träffas fast vi är särbo. Jag vill ju ha ett avslut eller en fortsättning, inte något mittemellan.
Nu skickade han sms i går kväll och frågade om vi skulle ta en fika i helgen *suck* jag svarade -Ja. Men vet inte egentligen om jag tycker det är en bra ide eftersom jag blir så himla ledsen.
Aja vi får se vad som händer i helgen. Antingen funkar det eller så funkar det helt enkelt inte.
XoXo
// Ordinary Girl
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar